Direktlänk till inlägg 6 september 2015
Hem kommen från kyrkan,och jag är mer än överlycklig
över att jag ännu en gång lyckats vinna över min otroliga scenskräck.
Att jag klarat sådana små saker som inte syns, tex att bara hålla i mikrofonen då jag ska sjunga, de e för mej svårt då jag skakar i hela kroppen då jag klivit upp och står där framme.
Att komma ihåg all text,lagt fokus på mikrofon att få den att inte skaka ur handen på mej.
Och sen att sjunga trotts klumpen i magen, klumpen av nervositet, scenskräck och den oändliga lycka att "lilla" jag fått äran att vara med och sjunga.
Jag är stolt över mej själv över att jag kommit så långt i mit liv.
Att acceptera då kroppen söker stopp, e inte lätt. De e så mycket jag vill göra, men inte klarar. Då blir jag så ledsen då jag inser att jag ännu en gång tvingas att Lägga ner. Och då de dagar man klarar att göra mer, men glömmer att bromsa d...
idag är jag arg på mej själv. Arg för att jag pressat min kropp ,dit jag är idag. Arg för att, jag inte vet om jag får leva så här resten av livet. Arg för att jag ,fortfarande inte lyssnar på min kropp. och arg då jag får ta smällen ,då jag ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 |
9 | 10 | 11 | 12 |
13 | |||
14 | 15 |
16 |
17 |
18 | 19 |
20 | |||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 | 26 |
27 |
|||
28 |
29 |
30 |
|||||||
|