mina underbara barn tassade så försiktigt i morse ,så jag fick sovmorgon.

vid lunch blev jag å barnen bjuden på fika i cafe' av min mor.

När vi kommer in i cafe' så sitter där fullt av barn familjer, de skriks , gråts, slamsas, å busas,

vilken lättnad att mina barn passerat den bäbis tiden, för efter 15 min i de stojet så stängde min hjärna av.

Men när vi sitter där och njuter av fikat, så ringer mobilen och det är försäkringskassan

och de vill att jag träffar en av deras läkare för en bedömming av hur mycket och vad jag skulle klara av att jobba med.

Jag kan inte låta bli att känna mej förbannad å ännu mer stressad.

Jag har ju hamnat i denna sjukdomssitts pga stress,och pga fk nya stränga regler så kan jag riskeras bli av med sjukpenningen.

Hur ska jag kunna bli bra då man pressas/ stressas till de ena och de andra ?

De telefonsamtalet gjorde att jag inte ens klarade av att handla de jag behövde.

Men eftermiddagen å kvällen så myste jag å sonen i tv soffan,medans dottern varute och leka med kompisar, åhh så underbart.

Men nu har mina barn somnat och jag tänker njuta av en kopp hallon te med färska hallon i.

Och sen vakna i morgon till en ny dag med nya mys stunder.

Efter 5 år som nedverderad, ignorerad , idiot förklarad , och även blivit misstänkt att ha simmulerat alla mina besvär, så har jag nu äntligen fått min diagnos.

Att de känns skönt de e bara förnamnet.

 jag kan äntligen släppa den jackten, och försöka fokusera på att tillfriskna.

Men att de ska ta 5 år är ju skandal.

Men då man inte är ett löst fall, så sopas man lätt under mattan, och blir behandlad som en påse fylld av pest, som ingen vill ta i.

den glädjen jag känner nu har jag inte kännt på länge.

En sån otrolig lättnad.

väckaren ringde 5:45 och jag stängde av och snozza en stund.

Sen va de dax att väcka barnen och få upp dom till skola och se till att de packar sina gymnastik kläder.

Och när de klivit på skolbussen och åkt, så somnade jag och katten om i soffan.

Och vaknade ca 2 tim senare, hoppade då in i duchen för att vakna till.

Och nu har jag nyss kommit hem från affärn där jag fikat med mor, och vi planerade lite inför jul

Och julmarknaden.

Just nu går funderingarna runt middag. . . . . Vad tusan ska jag göra för middag idag.

Ha en toppen dag allesammans 

Att acceptera sin bråkiga kropp, då den strejkar e inte lätt.

Jag blir så förbannad då jag inte kan göra de jag vill.

Och att acceptera sättet kroppen sejer ifrån på är förjävligt,

Att vara en frisk aktiv kvinna och sen bli så handikappad är skit jobbigt.

Men ja ja , jag har fått olika hjälpmedel, så de ska väl underlätta ,men jag är inte riktigt vänn med alla hjälpmedel.

ja då har snart halva vecka passer,

Dessa 3 dagar var tuffa , mycke bil körning och barn gnäll.

Bara 2dagar kvar sen blir det vila.

jag älskar denna tid på året.

Då man får börja sätta upp advents ljustakar, stjärnor å byta till lite juligare gardiner.

Nu saknas bara lite snö, de behöver inte vara mycket,

Bara så pass att de blir ljusare och att barnen kan leka och åka i snön.

jag vet att jag sagt det förut,

Men jag är så glad att jag tog klivet mot sången, och så glad att den möjligheten finns så nära mej.

Och sen har jag världens underbaraste sång lärare.

Sång för mej idag har så stor betydelse i mitt liv, 

den lugnar mej då jag e stressad, den tröstar mej då jag ledsen eller arg, 

den hjälper mej att somna ( om jag har svårt)

jag har lärt mej att kontrollera min nack smärta med sången, och jag minskat mitt behov av värktabletter med 90% ( mot min nack smärta)

Sång är fantastiskt underbart. :-)

Bortglömd och känslan av att inte vara värdefull e dagens känslor !

Efter snart 1års sjukskrivning och kämpande med att bli trodd å få hjälp.

Så blir man skickad hit å dit som om man vore nån utomjording med alvarlig smitta.

De missar att ringa upp på bestämda telefontider,

Eller så blir de upptagna, och då får man själv ringa å jaga en ny tid.

Man faller mellan deras stolar helatiden.

Många tror att jag vill vara sjukskriven, å inte behöva jobba.

De e inte roligt att bara gå hemma.

De e inte roligt att inte längre känna sej 1 i gänget längre på jobbet.

De e inte roligt att ha urusel ekonomi, och inte kunna åka på olika aktiviteter med barnen.

Det är som att man inte är värd något.

Och inte få ha ett fungerande liv