efter ca x års kämpande med olika läkare hit å dit, så har jag känner mej så arg på hur läkare bemöter mej.

Jag är en kvinna på 34 år och är något överviktig. . . ja,

pga att jag har "extra bilringar"

Betyder de inte att jag är lat och inte vill träna och inte vill jobba och att jag blivit för bekväm.

Jag vill inget annat än att jobba och tjäna pengar leka med mina barn och träna / motionera och göra alla övningar min läkare ber mej göra,och sköta hemmet m.m

Men sejer jag stopp för nån övning , för jag vet hur min kropp reagerar ( jag blir tillfälligt förlamad i 1arm,som sen tar månader innan jag e någorlunda okej igen).

Så måste de respektera de, men näää.

 Och ibland blir min värk allt för kraftig och då behöver jag hjälp in till sjukhuset ( oftast blir de ambulans in, för de är så mycket kroppen som slås ut) 

De enda jag behöver de gångerna är hjälp med att dämpa värken riktigt fort, och jag           talar alltid om att alvedon INTE hjälper, men varje gång måste de ändå prova.                   

Och jag måste då ligga å skaka bak i ambulansen 1 tim innan jag kommit till sjukan och då har jag ofta svimmat av för stark smärta.

Och väl inne så måste de testa alvedon igen, och vid de laget brukar jag få panik, då de inte lyssnar på mej, istället känns de som att de tror jag vore narkotika beroende ,eller e ute efter uppmärksamhet.

Jag vill varken ha uppmärksamhet och tror knappast att man blir beroende av den medicin om behöver den akuta hjälpen 1-3 ggr / år.

Vad ska man göra för att bli tagen på allvar ? !

Det verkar hopplöst.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att acceptera då kroppen söker stopp, e inte lätt. De e så mycket jag vill göra, men inte klarar. Då blir jag så ledsen då jag inser att jag ännu en gång tvingas att Lägga ner. Och då de dagar man klarar att göra mer, men glömmer att bromsa d...

Snön och is smälter och våren närmar sig.   

  ibland funderar jag på om man måste bete sig på ett visst sett då man är sjukskriven ? Då man ser folks blickar, så har jag fått den tanken. Iband får jag känslan av att man hälst ska sitta hemma.  Så om jag planerat att vara med på en akti...

     folk åker till fjällen, men jag och barnen njuter lika mycket av alla fina platser hemma vid.    ...

idag är jag arg på mej själv. Arg för att jag pressat min kropp ,dit jag är idag. Arg för att, jag inte vet om jag får leva så här resten av livet. Arg för att jag ,fortfarande inte lyssnar på min kropp. och arg då jag får ta smällen ,då jag ...