Direktlänk till inlägg 11 mars 2016
En av kvällens funderingar är.
Jag verkligen älskar att sjunga, men börjar att tvivla på mej själv.
Jag börja tycka att jag låter jätte hemskt.
E de verkligen min grej ?!
Men jag älskar det ju, så varför bör jag tänka annat ! ?
E de det nervositeten vill bevisa, att jag inte e gjord att stå på scen ! ?
Jag får massor av beröm de gånger jag sjungit offentligt.
Men det skulle ju kunna vara så att folk bara sejer de för att vara snälla,
samtidigt som hjärtat sejer,
LÄGGA AV MED DESSA DUMMA IDIOTISKA FUNDERINGAR, DU VET ATT DE INTE ÄR RÄTT.
Jag vill inget annat än att kunna utveckas mera innom sången,
och sjunga mera offentligt.
Men . . . . . samtidigt sitter de 2 små gubbarpå varsinn axel å har detta knäppa bråk.
Bort dumma gubbar, och fram med självförtroendet.
Att acceptera då kroppen söker stopp, e inte lätt. De e så mycket jag vill göra, men inte klarar. Då blir jag så ledsen då jag inser att jag ännu en gång tvingas att Lägga ner. Och då de dagar man klarar att göra mer, men glömmer att bromsa d...
idag är jag arg på mej själv. Arg för att jag pressat min kropp ,dit jag är idag. Arg för att, jag inte vet om jag får leva så här resten av livet. Arg för att jag ,fortfarande inte lyssnar på min kropp. och arg då jag får ta smällen ,då jag ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
4 |
5 |
6 | ||||
7 | 8 |
9 |
10 |
11 | 12 |
13 | |||
14 | 15 | 16 |
17 |
18 |
19 |
20 | |||
21 |
22 | 23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 | 29 |
30 |
31 |
||||||
|