Direktlänk till inlägg 17 april 2016
Ikväll fick jag äran att sjunga solo , och scenskräcken höll sej i någorlunda schack , yes . . . vad underbart tänkte jag, då kanske jag kan/vågar sjunga ut riktigt.
Men när jag stod där vid micken och det var min tur, så kom den som ett slag i magen.
Och som vanligt såg jag ut som jag vore nån staty .
Jag är som närvarande men ändå inte.
Jag klarar inte av att röra på mej.
Jag får höra att jag ser helt lugn ut, och det är ju bra att det inte syns.
Men jag kan lyckas ta av värsta toppen på nervositeten genom att bara titta på mina älskade
barn , som älskar att höra då mamma sjunger.
Men jag antar att de bara är att fortsätta öva.
Att acceptera då kroppen söker stopp, e inte lätt. De e så mycket jag vill göra, men inte klarar. Då blir jag så ledsen då jag inser att jag ännu en gång tvingas att Lägga ner. Och då de dagar man klarar att göra mer, men glömmer att bromsa d...
idag är jag arg på mej själv. Arg för att jag pressat min kropp ,dit jag är idag. Arg för att, jag inte vet om jag får leva så här resten av livet. Arg för att jag ,fortfarande inte lyssnar på min kropp. och arg då jag får ta smällen ,då jag ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
|||||||
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
|||
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 | 17 | |||
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
|||
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
||||
|