Efter 5 år som nedverderad, ignorerad , idiot förklarad , och även blivit misstänkt att ha simmulerat alla mina besvär, så har jag nu äntligen fått min diagnos.

Att de känns skönt de e bara förnamnet.

 jag kan äntligen släppa den jackten, och försöka fokusera på att tillfriskna.

Men att de ska ta 5 år är ju skandal.

Men då man inte är ett löst fall, så sopas man lätt under mattan, och blir behandlad som en påse fylld av pest, som ingen vill ta i.

den glädjen jag känner nu har jag inte kännt på länge.

En sån otrolig lättnad.

väckaren ringde 5:45 och jag stängde av och snozza en stund.

Sen va de dax att väcka barnen och få upp dom till skola och se till att de packar sina gymnastik kläder.

Och när de klivit på skolbussen och åkt, så somnade jag och katten om i soffan.

Och vaknade ca 2 tim senare, hoppade då in i duchen för att vakna till.

Och nu har jag nyss kommit hem från affärn där jag fikat med mor, och vi planerade lite inför jul

Och julmarknaden.

Just nu går funderingarna runt middag. . . . . Vad tusan ska jag göra för middag idag.

Ha en toppen dag allesammans 

ännu en gång har jag förlorat mot kroppen.

de ena efter de andra förlorar jag.

2 mycket viktiga saker i mitt liv är att kunna vara ute i naturen och att sjunga. . . . 

Och nu sitter jag i rullstol och hjärnan med en hjärna som inte vill samarbeta .

ledsen är bara förnamnet.

Att acceptera sin bråkiga kropp, då den strejkar e inte lätt.

Jag blir så förbannad då jag inte kan göra de jag vill.

Och att acceptera sättet kroppen sejer ifrån på är förjävligt,

Att vara en frisk aktiv kvinna och sen bli så handikappad är skit jobbigt.

Men ja ja , jag har fått olika hjälpmedel, så de ska väl underlätta ,men jag är inte riktigt vänn med alla hjälpmedel.

De har hänt lite saker i mitt liv sen sist, så jag ska bligga om de strax.

Jag måste fixa käk till trollen först.