pga av lite av varje så har jag fått sätta bloggen åt sidan, men nu kanske jag kan komma igång igen.

Äntligen så tror jag att energin e på g tillbaka.

De har hänt mycket i mitt liv pp sista tiden, men nu kanske de börjar ordna upp sej.

jag känner mej som en psykisk slag påse.

Man sparkar å slår trotts att allt är så trasigt men ändå fotrsätter man att sparka.

Sen när man ligger där nere så skadad och då orkar man inte resa sej igen

för att kämpa emot. 

Jag har inte mått så bra så därför jag inte varit inne här på länge.

Men hur som hälst så var jag å sonen å fiska i helgen, vi fick dock ingen fisk men 

Vi fick underbart sommar väred istället.

Och så var jag å barnen å hämta våra nya glasögon.

Som barnen ha längtat till att så hämta de, nästan som om de va julafton.  

idag är en sån dag då allt känns piss å pyton.

Och en sån dag då sveket mot barnen känns enormt, och allt pga att 

Jag varit stark för länge, och fått gå igenom en mycket tuff period, och då inte lyssnat 

På min kropp då den ha sagt stopp.

Men som förälder sätter man ju ALLTID barnen först.

ja då ha barnen sommarlov.

Åhh så härligt att slippa tänka på läxa, och att slippa all bråk så fort läxmappen kommer hem.

De som är kvar nu är mitt läkarbesök på måndag, och frågan är då om läkaren sejer att jag ska jobba eller blir jag fortsatt sjukskriven.

För ca 3v sen fick jag medicin ( tänker inte skriva vad e till, eller vad den heter )

Och jag blir galen på alla biverkningar ,läkaren sa att de e en inkörnings tid.

Antingen e jag över kännslig, eller så e de bara lite för mycket nu eller en kombination av båda.

Jag har ben som sväller, drömmer konstiga saker, öm i munnen, och så vansinnigt trött,

Efter barnen har kommit iväg till skolbussen så slocknar jag direkt i soffan, och sover minst 1 tim eller som idag vaknade jag 11:25, hur lite eller mycket jag sover/vilar så är jag ständigt trött, och varje dag känns kroppen så seg å slut, som om jag sprungit maraton dagen innan.

Men de e väl bara att bita ihop å gilla läget tills jag ska träffa läkaren nästa gång och förhoppningsvis bli de byte av medicin.

visst e de nästan underbart med barnens trotts perioder ? ! ?

Skoja bara ! ! !

Jag håller på att bli G A L E N ! ! !

Min 8 åriga dotter är mitt i skiten nu.

Ibland tänker jag. . . . räcker de inte snart, har jag de inte tillräckligt jobbigt i mitt liv, 

Vad har jag gjort för fel.

Men de känns som om jag testas till de yttersta,för att se hur långt jag orkar pressas innan jag bryter samman.

Men det finns väl något gott i alla prövotider, de är bara svårt att se de possitiva då man är mitt i de jobbiga.