Hejsan allesammans !

jag känner att min ork inte räcker till.

efter att jag fick reda på att jag gått in i väggen, så förutom mina skulld kännslor till barnen, så känns de ändå befogat att inte inte jämt ligga på topp.

men de e ändå svårt att inte ha den där oron om att man inte duger.

man måste på något vis finna sin ballans i livet.

Och sen acceptera att man inte är frisk,

och att man inte har samma ork,

och lära sej att seje nej,

och lära sej att man duger presis som man är..

Humöret svänger en hel del, men anntar att de hör i hop med utbrändheten.

ena dagen känns allt piss å nästa dag känns de som om man kan göra vad som hälst.

och under en sådan dag hade jag en sång lektion med min underbara sång lärare, och den crazy day resulterade i att vi ordnat en duet, med en helt ny sång, ( nja ny å ny, jag har hört den sen jag va barn, men aldrig sjungit den) och vi bara 3 dagar på oss att öva.

så i morgon ska jag å min crazy sång lärare sjunga duet.

Ha de bäst allihopa !

 För en kort tid sen fick jag veta att jag är utbränd. . . 

de va blandade kännslor att fö höra läkaren seja de.

De possitiva med beskedet är att jag fått räta ut några frågetecken.

och fått reda på varför jag varit så deppig, och varför jag sover så dåligt och ständigt vara trött m.m

Och de negativa med beskedet är, att mitt självförtroende dök,

och jag mår si så där.

de känns som om jag misslyckats.

de känns som om jag svikit barnen, genom att jag inte orka med att göra sånt vi alltid brukar göra.

men nu måste jag då börja ett nytt liv, och med nytt tanke sätt.

du och jag

Har samma himmel som tak

Samma natt, samma dag

Och var vi än går

Är det samma luft vi andas

Du och jag

Vi behöver varann'

Har en dröm som är sann

Och var vi än är

Är det ändå samma himmel, samma värld

Samma sol

Samma hav

Samma längtan som vi har

Idag tog jag mod till mej och fixade en läkar tid, för jag har mycket länge mått konstigt, varit ständigt deppig, kan gråta åt allt, sämmre minne,

Och det mästa är usch.

Men idag fick jag reda på att jag har gått in i väggen.

Hmm. . . 

För skriva mer senare, bara gråter just nu.

De va inget jag hade hoppas på att höra !

jag ha för 2a gången i mitt 33åriga liv lyckas framföra ett solo i kyrkan, å de var massor med folk.

Men denna gång gick de mycket bättre !

Jag är riktigt stolt över mej själv !

Waow ! ! !

Men de mest overkliga är alla som kommer fram å berömmer, och berättar hur duktig jag är, eller berättar hur de gråter då jag sjöng. 

De e waow för mej.

ikväll händer de igen ! ! !

Jag ska framföra solo.

Usch vad nerrvös jag e !

idag har jag inte några planer, å de ska bli skönt .

Så let the day come.