Bortglömd och känslan av att inte vara värdefull e dagens känslor !

Efter snart 1års sjukskrivning och kämpande med att bli trodd å få hjälp.

Så blir man skickad hit å dit som om man vore nån utomjording med alvarlig smitta.

De missar att ringa upp på bestämda telefontider,

Eller så blir de upptagna, och då får man själv ringa å jaga en ny tid.

Man faller mellan deras stolar helatiden.

Många tror att jag vill vara sjukskriven, å inte behöva jobba.

De e inte roligt att bara gå hemma.

De e inte roligt att inte längre känna sej 1 i gänget längre på jobbet.

De e inte roligt att ha urusel ekonomi, och inte kunna åka på olika aktiviteter med barnen.

Det är som att man inte är värd något.

Och inte få ha ett fungerande liv

usch vilken ångest jag har för att jag tagit det lungt å tänkt på mej själv .

Och inte åkt iväg på utflyckt med barnen .

ja då va det redan fredag igen.

Troll busarna ha kompisar hemma.

och själv har jag kurat upp mej mej massor av kuddar 

i min musik hörna , och sjunger till sarah down finer å just nu är de "med dej vid min sida".

jag ha en tid kännt att jag saknar delar av mitt gamla jag.

I mitt gamla jag var jag inte lika öppen, som nu.

Jag berättade aldrig då jag mådde dåligt, de gör jag nu,

och de e både på gott å ont, de goda i de är att man kan få hjälp eller att någon bara lyssnar,

de onda i de , är att många kritiserar och tycker att jag klagar å gnäller.

Men i själva verket så e de en av sidorna av mej jag inte tycker om och kämpat hårt med ,

Men de förstår inte folk.

En annan del jag också saknar, e att inte vara lika känslig som jag e nu,

Tex varje gång någon kritiserar mej, e som att bli kniv huggen i ryggen,

Man faller långt långt ner i en svart grop, och de tar så mycket kraft å tid att klättra upp ur gropen.

Men jag e stolt över att jag nu vågar seja vad jag tycker å tänker ( de vågade jag inte förut),

Trotts att jag ofta blir sparkad ner tillbaka i den svarta gropen.

De finns andra sidor av mej jag också e stolt över, 

Jag kom till en pungt ikväll, då jag inte längre vet vem den riktiga jag är.

en sån dag då allt bara jävlas å inget går som de ska.

 Blääää !

Önskar att denna dag tar slut snart !

nu va de några dagar sen jag skrev.

Men glider fortfarande på mitt rosa moln, sen senaste uppträdandet.

Jag e fortfarande impad över att jag vågade.

Och sen att vasra där framme å se hur 1 efter 1 blundar å njuter . . . . 

De va mäktigt.

jag fick för en tid sen en förfrågan om att sjunga för en grupp pensionärer,

Och givetvis tackade jag ja.

Visst har jag sjungit solo med min kör 2-3 ggr, men detta var första gången jag fick en förfrågan om att sjunga på annat ställe, så det var extra roligt.

Och igår kom dagen D,

Jag hade som vanligt inga förväntningar.

Jag brukar inte vilja ha de, känslan efter bli så mycket bättre,

Känslan av bara lyckats genomföra uppträdandet, trotts väldig nervositet,

Och känslan av stolthet.

Visst sjöng jag fel här å där, men är även där, stolt över att jag faktiskt  inte bryr mej om de.

Det visar ju bara att det är mänskligt att göra fel,även nyttigt.