Ni vet de där irriterande spyflygor som bara stutsar fram.

Man ser dom inte men hör dom bara.

Så fast tvärt om ,kände jag mej idag hos läkaren.

Han ser mej men hör mej inte, och så viftar han bara bort mej.

Idag hade jag endast planerat att dammsuga hemma och sen vila.

Men så blev de inte.

Dagen började förvånansvärt med tok lång sov morgon, då mina 2 hjärtan varit så duktiga 

att smyga hela morgonen.

Jag vaknade först vid 7 och tänkte att jag skulla somna om en liten stund till,

Nästa gång jag tittade på klockan va den 10:20, oj oj klev fort upp.

Jag slängde i mej frukost, och sen ringde mobilen och iväg de bar för att hjälpa till att städa på annat ställe.

Sedan kom jag på att jag lovat att sy, så då va det bara att ta tag i de.

Och vipps va det midags tid, och idag hade barnen beställt taco . . . .suck

men har man lova så har man.

Sen fick jag med mej mamma å på en avslutande kvälls prommis,

och under tiden jag va ute å gick så var mina 2 änglar snälla och fixade disken.

Nu tänker jag vila.

Ha det bäst allihopa.

ja då har snart halva vecka passer,

Dessa 3 dagar var tuffa , mycke bil körning och barn gnäll.

Bara 2dagar kvar sen blir det vila.

 jag är lite nyfiken på om någon här har sjukdommen CRPS.

Jag har själv en lång sjukdoms historia som liknar väldigt CRPS, men jag har ingen diagnos ( än).

Jag skulle vilja veta hur ni har det och hur ni fungerar.

Idag passade jag på att ta med barnen upp till toppstugan i skule på fika.

Så det blev deras premiär tur i korg lift.

De var mycket spända och nervösa, till och med lite ont i magen ,då vi satt högt uppe i liften.

Men efter att ha smält uppresan med lite goofika, så va de dax för ner färden,

Och där va de jag som hade lite ont i magen, såå högt .

En lyckad tur de snart gärna gör om.

idag var de en planerad shopping dag med knas å bus och deras mormor.

Jag tror lyckan vart total då de på 1 av affärerna sprang på varsitt favorit mjukis djur, i storleken större.

Den ene fann en minion och den andra en mjukis katt med koppel,

och så klart kan man ju inte neka till att köpa dessa mjukisar.

Och själv fann jag lite kläder till mej själv.

Det blev en lyckad dag.

efter ca x års kämpande med olika läkare hit å dit, så har jag känner mej så arg på hur läkare bemöter mej.

Jag är en kvinna på 34 år och är något överviktig. . . ja,

pga att jag har "extra bilringar"

Betyder de inte att jag är lat och inte vill träna och inte vill jobba och att jag blivit för bekväm.

Jag vill inget annat än att jobba och tjäna pengar leka med mina barn och träna / motionera och göra alla övningar min läkare ber mej göra,och sköta hemmet m.m

Men sejer jag stopp för nån övning , för jag vet hur min kropp reagerar ( jag blir tillfälligt förlamad i 1arm,som sen tar månader innan jag e någorlunda okej igen).

Så måste de respektera de, men näää.

 Och ibland blir min värk allt för kraftig och då behöver jag hjälp in till sjukhuset ( oftast blir de ambulans in, för de är så mycket kroppen som slås ut) 

De enda jag behöver de gångerna är hjälp med att dämpa värken riktigt fort, och jag           talar alltid om att alvedon INTE hjälper, men varje gång måste de ändå prova.                   

Och jag måste då ligga å skaka bak i ambulansen 1 tim innan jag kommit till sjukan och då har jag ofta svimmat av för stark smärta.

Och väl inne så måste de testa alvedon igen, och vid de laget brukar jag få panik, då de inte lyssnar på mej, istället känns de som att de tror jag vore narkotika beroende ,eller e ute efter uppmärksamhet.

Jag vill varken ha uppmärksamhet och tror knappast att man blir beroende av den medicin om behöver den akuta hjälpen 1-3 ggr / år.

Vad ska man göra för att bli tagen på allvar ? !

Det verkar hopplöst.